JVMS Midsummer Survival

Plats: Långhundra Härad, Sverige
Tid: 3 dagar under juni månad

Äntligen är det dags för mig att testa min överlevnadsträningsmetod JVMS i praktiken. Kort sammanfattat består Jonas Vildmarks Metod för Överlevnadsträning (JVMS) av formeln [xobject+10xkm+10xh] vilken beskriver förhållandet mellan utrustning, sträcka och tid. Vid detta tillfälle har jag valt att genomföra en så kallad "JVMS 6" då jag skall förflytta mig 60 km på 60 timmar med en utrustning bestående av 6 saker. Du kan läsa en mer ingående beskrivning av metoden genom att klicka HÄR.

Dag 1
Det är en vacker och lugn midsommarmorgon och jag sitter i  pickupen på väg ut till Torpet i Långhundra härad för att förbereda min strapatsstart. Jag åt en stadig frukost innan jag stack hemifrån och då klockan slår 09:00 skall jag inleda mitt 2,5 dygn långa äventyr. Då detta är första gången jag provtrycker min metod i praktiken har jag valt att starta och avsluta på Torp Jonas Vildmark. Det känns som jag är på hemmaplan men jag kommer även att röra mig i områden jag aldrig besökt tidigare. Det skall bli spännande att se om jag tänkte rätt då jag satt vid datorns kartor för att planera en lämplig sex mil lång rundvandring i Upplands vackra östra delar. Då jag för ett år sedan för första gången publicerade min metod JVMS dröjde det inte länge förrän likasinnade bushcraft- och överlevnadsentusiaster hörde av sig med inspiration och tips. Tack för alla intressanta diskussioner!


Före

Efter flera önskemål om att kunna följa min strapats via Facebook så får min smarta telefon hänga med på turen för dokumentation. Jag sänder en statusuppdatering och önskar alla en Glad Midsommar, och härmed går "startskottet" för JVMS Midsummer Survival. Då jag kliver ut i skogens ljuva fågelsång går jag som Gud skapade mig plus nedan sex saker.

1. Overall
2. Skor
3. Vattenflaska
4. Karta
5. Tändstål
6. Kniv


Utrustningen, 6 saker

Mitt val av klädsel, bara overall och kängor och inga strumpor och kalsonger, har gjort att många av er varnat för skavsår både här och där. Men det är mest mina fötter som jag redan nu vet kommer vara slitna på söndag kväll då jag förhoppningsvis kan åka hem till Stockholm för att fylla en tom mage med efterlängtad mat. Eftersom jag gör denna strapats helt ensam och säkerheten alltid är viktigast vid sådana här övningar är nödkittet, som medtages utöver utrustningslistan, en vital del om olyckan skulle vara framme. Denna nödväska av höftmodell (locket på en Osprey Aether 70) är endast till för en eventuell fara. Nödkittets innehåller första förband, en fulladdad mobiltelefon och en C-A-T.

Efter en kort skogsvandring kommer jag fram till ett vackert fält vilket jag passerar längs en å. Bland det första jag ser i ån är ett rådjurskadaver. Detta är en bra påminnelse om att jag bör koka allt mitt dricksvatten under denna helg.


Frid vare med henne

Solen och den ljumma vinden smeker det vackert gröna fältet. "Ett härligt sätt att fira Midsommar" tänker jag för mig själv där jag vandrar. Jag kan tänka mig att det är fler än jag som är tacksamma för detta vackra väder, nu då de står där hemma på altanen och skrubbar sin färskpotatis. Väl inne i skogen igen slås jag av hur tät vegetationen är. Terrängen är betydligt mer svårforcerad än jag trott och detta straffar sig tidsmässigt. Då jag tittar på solen inser jag att jag redan ligger efter i tidschemat. Men jag nöter på och njuter av den vackra naturen. Jag gissar att det nu är ungefär +25°C och värmen i kombination med denna tuffa terrängen tar på krafterna. Därför känns det härligt då jag på håll börjar se den sjö jag hoppats nå.


Tuff terräng
Välkommen syn, ett av delmålen i sikte

Fötterna svalkas i det sköna vattnet och medan jag dricker upp det sista ur min vattenflaska beundrar jag ett rovfågelpar som häckar i en hög tall vid sjön. Jag tror det är fiskgjuse (skrik gärna till om jag har fel). De försöker skydda sitt bo genom att locka mig från platsen och därför dröjer jag mig ej kvar allt för länge, vill ju ej störa i onödan. Det är fascinerande vad nära jag kommer viltet genom att vandra runt ensam så här utan en stor packning. Jag har redan mött en förvånad råbock, ett antal vackra huggormar och hört hur en flock vildsvin dundrat fram genom buskagen. Jag ser förövrigt en mängd spår efter de flitigt bökande vildsvinen ute i markerna.


Beskyddande fiskgjuse

Efter ytterligare timmar anländer jag till nästa sjö där jag väljer att spendera min kväll. Det känns härligt att gnistra igång mitt äventyrs första eld med den näver jag samlat på mig under dagen. Nu kan jag snöra av kängorna och koka mitt efterlängtade vatten. Det är onekligen enklare med vätskeförsörjningen under vandringar mer norröver. Där brukar jag kosta på mig att dricka vattnet direkt ur bäcken utan att koka det först.


Balsam för själen
Äventyrets första fridfulla eld

Jag hade hoppats att ha avverkat tre mil vid det här laget, men då jag tittar på kartan inser jag att jag bara gått två mil. Min tanke var att dag 1 gå tre mil, dag 2 gå två mil och dag 3 gå den sista och sjätte milen. Med detta upplägg trappar jag ned intensiteten i takt med att mina fötter blir allt ömmare samt magens kurr. Istället för att sova för natten bestämmer jag mig därför för att endast vila en stund för att sedan försöka ta ikapp den sträcka jag ligger efter genom lite nattvandring.

Dag 2
Vid midnatt påbörjar jag min vandring i den magiskt vackra midsommarnatten. Natten är ljus och månen guidar mig genom den knäpptysta skogen. Under min vila, utan eld, kände jag att valet nattvandring var ett värmande beslut. Temperaturen känns ligga runt +10°C. Jag känner mig stark i kroppen och kan kötta på i ganska högt tempo genom den svalkande natten. Jag får träffa flera rådjur och en stilig räv som spännande låter mig bevittna honom ta sitt byte. I ett skogsbryn hör jag hur det brakar till och där står en ståtlig älgtjur.


En ståtlig älgtjur drar min uppmärksamhet
Nattvandring i midsommarnatten

Efter att ha lagt ytterligare en mil bakom mig börjar det gry. Tröttheten gör att jag somnar in ovaggad i morgonsolen. Jag har inte tänkt bygga några avancerade bivacker under denna strapats. Istället sover jag rätt upp och ner där jag tycker marken är som torrast. Detta eftersom det är så pass varmt samt att jag är under en tidspress för att klara de sex milen på sextio timmar. Jag är dock glad för att kunna stänga igen min overalls huva som skydd mot kyla och ambitiöst surrande mygg.


Världens största sovrum

Ett antal timmar senare vaknar jag utsövd och inspirerad. Det har hunnit mulna på himlen vilket ger ett mycket behagligt vandringsväder. Min förflyttning flyter på fint och terrängen är inte fullt så hård i dag. Ömmande fötter och kurrande mage, men ack en så fager och fridfull natur. Att ensam få rå sig i dessa sköna skogar gör underverk för själen. Hittills har jag endast ätit en näve bär så det är dags att samla lite kolhydrater och vitaminer i form av maskrosrötter och tallbarr inför aftonens lägereld.


Maskrosrötter och tallbarrste

Då dag 2 skymmer samlar jag mycket ved då elden ska få värma mig i natt. Men innan jag somnar underhåller jag mig med att försöka fånga ett par kvicka fladdermöss på bild mot kvällshimlen. Det blir en skön men ytlig sömn då jag i egenskap av ensam eldvakt ej vill att den värmande elden skall dö ut.


Svårfångad fladdermus

Dag 3
Då jag tacksamt möter den tredje dagens soluppgång känns det skönt att jag bara har en mil kvar att vandra. Kroppen har nu anpassat sig till svält så jag har inte alls samma hungerkänsla i dag. Känner mig lite mosig i huvudet av sömn- och matbrist, men stegen är ändå ganska lätta, inte minst tack vare min egensnidade vandringsstav.


Vacker soluppgång dag 3

Nu är jag inne på mitt lilla äventyrs tredje och sista dag, känns som tiden gått fort. Men jag misstänker att detta beror på mitt fokus samt alla vackra upplevelser jag hunnit få. Det är känns vemodigt men mest skönt då jag ser mitt torp börja tona fram i fjärran. Äntligen framme, och dessutom rejält före schemat! Solen visar mitt på dagen så jag får spendera resten av dagen utomhus här på Torpets marker för att få ihop mina sextio utomhustimmar. Skönt att nu få tid att torka mina fötter vid brasan och sova lite. Jag drar igång en eld och slumrar till. Efter en behövlig sömn sätter jag mig upp och petar in en pinne i brasan. Känns bra att stirrandes in i elden filosofera och reflektera över vilken fantastisk upplevelse jag fått vara med om. Och inte en droppe regn under hela helgen! Jag är djupt tacksam att få möjlighet att uppleva allt detta.


Trapatsens sista tändning


Det börjar dra ihop sig (både tiden och skinnet på mina nu torra och blåsbeprydda fötter) och jag kan belåtet konstatera att JVMS Midsummer Survival nu är genomfört. I bilen på väg hem börjar jag summera vad jag fått för erfarenheter av dessa tre dagar.

Näring, vätska och energi
JVMS är tänkt att simulera en nödsituation där jag blir tvungen att välja förflyttning för att nå undsättning. Personligen anser jag, vid ett sådant scenario, att under så kort tid som tre dagar focus skall ligga på vätskeintag, förflyttning och att hålla sig varm. Sen kan ätandet av t.ex. bär och insekter vara en uppfriskande humörhöjare i farten. I ett annat scenario där jag väljer att stanna kvar på plats för att invänta hjälp skulle mitt fokus bli mer långsiktigt än i denna metod. Då skulle jag fördriva tiden med att etablera mig och göra mig bekant och bekväm på plats. Då kan tid spenderas på att förbereda större signaleldar, bygga skydd, samla mat och mer strukturerat sköta hygienen. Jag åt nästan ingenting under JVMS Midsummer Survival. Bären som brukar vara ett enkelt och uppfriskande tillskott hade ännu ej kommit igång men jag hittade dock några halvmogna ute på ett kalhygge. Jag memorerade allt jag åt under de sextio timmarna.

1 näve bär (smultron och blåbär)
1 näve maskrosrötter
10 klöverblommor
5 myror
6,5 liter vatten
0,5 liter tallbarrste

Med tanke på hur fysiskt aktiv jag var borde jag nog druckit mer, men jag ville ej dricka detta områdets vatten utan att koka bort eventuella onyttigheter först. Därför fyllde jag upp mina vätskedepåer vid elden, såg till att ha en full vattenflaska efter varje eld och den litern fick sedan räcka fram till nästa eldning.
Totalt sov jag endast 7 timmar och vilade (slutna ögon) 3 timmar, under de 2,5 dygnen. Jag måste dock säga att jag vid avslutad strapats kände mig oväntat bra i kropp och sinne. Självklart tog terräng, värme och sömnbrist på min prestanda, men ej på ett markant vis. Jag tror även att min motivation i kombination med adrenalin underlättade en hel del. Men det är fascinerande hur väl kroppen anpassar sig vid sådana här utmaningar. Jag vägde 83 kg på fredagsmorgonens strapatsstart och vid hemkomst på söndagskvällen hade jag gått ner 5 kilo till 78 kg. Alltså en fem kilos viktminskning på tre dagar. Detta är samma värden som jag tidigare upplevt vid liknande tidigare övningar. Söndagens sena, lugna och långt utdragna middag bestod av sushi, pizza och fika. Det är härligt att känna hur snabbt kroppen reagerar på den näring som tillförs efter en period svält. Redan en kvart efter födointag inträder det sköna pirret i hela kroppen då varje cell fylls av efterlängtad energi. Sedan kommer paltkoman som ett tacksamt brev på posten.

JVMS som metod
När det kommer till själva metoden så tycker jag faktiskt att teorin håller. De två största lärdomarna jag fick denna "JVMS 6" var:

1. Det är lättare att hålla ett jämnare och skonsammare vandringstempo om jag redan innan vet exakt hur lång tid det tar att vandra den. Eftersom jag aldrig tidigare hade sett stora delar av helgens sträcka blev jag stundvis överaskad av den täta vegetationen. Detta gjorde att jag stressade onödigt mycket i början av min strapats. Det var lätt att uppskatta en ungefärlig sträcka i skogen med hjälp av datorns kartor. Men det är först då jag är på plats som jag ser vegetationen till fullo. Det faktum att jag "gick i mål" redan åtta timmar före planen visar att jag skulle ha kunnat tagit det lugnare i början. Det bör vara väsentligt lättare att hålla ett jämnare tempo om jag väljer en sträcka som jag tidigare gått, eller har en vän som gått, och vet hur lång tid den verkligen tar att vandra. Men trots denna "terrängmiss" vill jag ej revidera JVMS formel, genom att lägga till mer tid. För i en riktig överlevnadssituation, då jag blir tvungen att förflytta mig, vet jag troligen ej heller då hur sträckan ser ut.

2. Jag borde bytt ut kniven mot ett par sockor och tändstålet mot en vanlig gaständare. Jag trodde att mina väl sittande, mjuka och lätta kängor endast skulle orsaka lagom mycket skoskav. Men istället blev mina fötter betydligt mer slitna, eftersom jag ej bar strumpor. Ett annat alternativ hade varit att välja ett par vandringssandaler i stället för kängorna. Men fördelen med kängor i detta område var säkerheten då den täta vegetationen gjorde att jag inte alltid såg var jag placerade mina fötter, bland huggorm och brännässlor. Så just för detta tillfälle borde jag ha bytt kniven mot sockor och behållit kängorna. Även om detta val smärtar en knivromantiker som jag själv. Men under längre vandringar är ju faktiskt fötterna värdefullare än kniven. Vid detta äventyr, då jag ej byggde några skydd, använde jag kniven i huvudsak till att, tillsammans med tändstålet, tända elden. Och det hade ju i ärlighetens namn en vanlig tändare gjort lika bra.

Då jag förflyttar mig på detta fria sätt, med så liten packning, blir mitt fokus annorlunda jämfört med en "vanlig" vandring. Jag kommer mycket närmre naturen och det är inte utan att det gör mig påmind om att vi människor också är djur i en och samma natur. Även om detta var en kärv strapats så upplevde jag den som mycket lustfylld.


Efter

Jag hoppas JVMS kan inspirera dig till liknande äventyr. Du kanske skall ta med dig ett par vänner under semestern och köra en "JVMS 12"? Hör i så fall gärna av dig så jag får höra hur du upplevde det. All feedback och input är välkommen!

Du kan även se mig genomföra en JVMS 5 under vintertid genom att klicka HÄR.




In English